IN MEMORIAM

En serie scenografiska ingrepp i Stampens kvarn inspirerade av den tyska barnboken Max och Moritz av Wilhelm Busch.

Jag begav mig till Stampens kvarn i Alingsås.
Jag visste att jag skulle delta i en samlingsutställning, att titeln på utställningen hade med ljus och mörker att göra, jag visste också att jag ville göra nånting som tog avstamp i den speciella miljö kvarnen är.
Och plötsligt var de där. Buspojkarna. De tittade fram runt ett hörn, pockade på uppmärksamhet… minnesbilderna var på samma gång skarpa och diffusa. Det var några år sen jag läste den för barnen, boken om de där pojkarna, vad hette de nu igen??
Bokens hela titel är Max och Moritz. En historia i sju pojkstreck. Den är tecknad och skriven av Wilhelm Busch runt 1870 och senast översatt till svenska av Lennart Hellsing drygt hundra år senare. I Tyskland är den lika välkänd som Emil och Pippi är här. Redan i förordet får man veta vilken sorts pojkar det handlar om:
”Rena missdåd om ni vill
var de fullt beredda till…”
Illdåd efter illdåd, änkan Bolte mister alla sina hönor, magister Lämpel stryker sånär med och de vuxnas tålamod tryter; det sista kapitlet utspelar sig i en kvarn, och det slutar illa för de stygga gossarna…

Mitt verk har vuxit fram i samspel med berättelsen, kvarnmiljön, utställningstiteln och samtiden. Historien om de två buspojkarnas framfart och deras sorgliga slut är inte bara en ovanligt drastisk sedelärande skröna, den ställer frågor om ondska, våld, straff, hur vi blir de människor vi är och var vi vuxna håller hus.
Max och Moritz i Kortedala?

Foton: Jenny Segerfelt och Helena Marika Ekenger

Comments are closed.